Krumelurer

bElikEmE

 

Jag har påbörjat någon slags expedition märker jag . En exkursion liksom.

Jag letar efter mitt folk. Min tribe

Var är dom?

Hallååååååååå

Min absolut högsta önskan är att möta någon eller några i livet som tänker som jag gör

Vilken underbart värmande tanke

Att få hänga med människor som jag förstår mig på och som innebär ett helt friktionsfritt umgänge. En värld där energi inte förbrukas i hög fart utan där energi skapas. Kramar, värme, samtal och uppåtpuffar

Så här långt så har min lilla utflykt på moderjord alltid slutat med att jag drar vidare mot solnedgången.

Precis som Lucky Luke tar jag min pistol , min häst och min hund och glider iväg mot nya äventyr

Det vore sjukt grymt om jag innan slutet på resan kunde få komma till en liten by i öknen där jag hittar någon eller några som jag bara vill träffa igen och igen och igen. Mitt folk. Mina vänner. Min vän. Min kvinna

Stora fasta och raffinerade påsättningar hägrar inte ett dugg längre

Det gör däremot ungdomlig äventyrslust, optimism och brist på rädsla. Omtanke och framförallt någon form av förståelse

Samförstånd

Enkelhet

På något sätt så hänger detta ihop med min nya tanke om alla krigs upphörande. Jag orkar inte ta en enda strid till

Ni vann. Jag vann. Vi vann. Alla vann

Det finns nog ingenting som förbryllar mig mer än denna brist på gelikar i livet. Jag vill och jag försöker men på något sätt så slutar det alltid med en brist på förståelse. Jag får inte ihop det helt enkelt. Vi är för olika. Basen är inte den samma. Våra mål diffar. Vi vill inte samma sak. Har inte samma intressen och tankar

Jag drömmer om en liten dammig byhåla i mitten av ingenstans. Jag rider in under eftermiddagshettan. Hittar en plats där jag sjunker ner och kan beställa en kall öl på flaska. Alltid på flaska. Ett ställe där jag blir sittande. I timmar. Tills dag övergår i natt.  Värme.  Människor. Musik. Samtal och åter samtal. Skratt. Gråt och dans

Och en känsla som jag tar med mig när jag vacklar hemåt i natten mot min enkla lilla bädd

Jag vill höra mer. Berätta mer. Krama mig. Stanna kvar. Jag stannar kvar, säljer hästen och åldras där i skuggan

Min dröm

För övrigt så blir jag allt mer förälskad i Micke Bergs envetna och opretentiösa berättande om den värld han lever i

Det finns något djupt i att rikta kameran och pennan mot vardagen

Att inte försöka beskriva något som inte finns

Enkelhet

Sanning

Och nu ljög jag. Lite hägrar det allt

 

 

 

You Might Also Like