Krumelurer

Concorde

 

Hej

Jag är i Las Palmas

Jag bor på vårt hotell

Minns du

Det stora vita nere vid Playa las Canteras

Jag valde det åt oss för att det låg vid en gata som jag kunde säga namnet på

Calle de Tomas Miller

Åttiofem. Ochenta y cinco

Du tyckte det var alldeles för dyrt

Jag ville imponera

Bussen från flygplatsen heter fortfarande nummer ett och man hoppar av på ändstationen Catalina

Nu precis som då

Allt är sig likt

Men ändå inte

Hotellet är slitet. Personalen är ointresserad och allmänt sur

Det luktar mögel på mitt rum

Det är fortfarande lika lyhört

Minns du hur dom knackade i väggarna

Allt är så putsat nu. Civiliserat

Staden har ryckt upp sig ordentligt. Borta är all den charm som viskade till oss då

Äventyret har flagnat

Minns du så rädd jag var då när du nödvändigtvis skulle gå runt nere i hamnkvarteren på kvällarna

Det var något som lockade dig när det var farligt

Det var nog därför som vi alltid skulle hångla i hissen när vi kom

Tänk om någon skulle se oss

Det går turister med barnvagnar i hamnen nu

Det var vårt lilla äventyr den där vintern

Våran röda bubbla

När dom andra åkte ner till sydspetsen så rymde vi upp till den norra udden

Gömde oss för världen en stund

Njöt av varandra

Du var så ung och bortskämd

Dotter till en av Norges rikaste män

Ändå en av de ödmjukaste människor jag träffat

Snabb i tanken. Modig. Rolig och fruktansvärt enkel i allt du gjorde

Du var ett barn av livet

Jag tog dig för givet

Du ville nog mer men vågade inte säga nått för du var rädd att skrämma bort mig

Jag kom hit för att skratta och minnas

Nu står jag i duschen och gråter

Vattnet är iskallt, jag dunkar pannan i väggen

Grannen skriker på andra sidan

You Might Also Like