Krumelurer

Den svåraste dansen så här långt

 

När jag för ett par år sedan började meditera och studera Zen  så skrev jag vid ett tillfälle en sak, som då bara var en reflektion på det jag upplevde i stunden, men som nu har fått en djupare mening.

Jag upptäckte att det verkar finnas en naturlig rytm. Ett tempo som står i relation till våran omgivning och som ger dig en inre harmoni.

Detta tempo går absolut inte att finna i tanken då denna är snabb som blixten och fullständigt oregerlig till sin natur, nej du hittar den i ditt vanliga sinne, din kärna, som jag numera väljer att kalla det.

Om du vill uppleva och förstå så testa att gå väldigt långsamt en stund. För den ovana så rekommenderar jag att du uppsöker en lugn och lite privat plats då det kommer att kännas helt absurt till en början. Själv så upplevde jag det nästan som smärtsamt först då min kropp och min tanke tokvägrade att röra sig i långsamhet. Det låter konstigt men testa så får du se. Jag gissar att även du har stora problem med att gå riktigt sakta någon längre stund. Farten skall vara lägsta möjliga och du ska fokusera på varje steg så som om att ditt liv hängde på detta. Försök hitta rytmen mellan din andning och dina steg. Sök dina andetag i magen. Låt dom bli långa och djupa. Känn efter så märker du att det finns en naturlig rytm där allt bara fungerar och händer utan minsta ansträngning eller tanke. Tänk Tai-Chi

Upplevelsen är nästan religiös

Plötsligt så kommer fåglarnas sång inkvittrande i ditt sinne.Du hör dom. I hundratal. Varenda kvitter blir klart och vackert. Efter några steg ytterligare så ser du skalbaggen på din väg, den vackra blomman i diket och det fantastiska mönster som grenar bildar mot en blå himmel.

Tydligheten går nästan att ta på och skall absolut inte förväxlas med den du upplever när du hastar fram och bara kort noterar att det växer blommor i diket. Detta är något helt annat min vän. Du blir en del av det som händer runt dig och det som händer runt dig blir en del av dig.

Jag har lovat mig själv att ge detta hundra dagar

Hundra dagar av träning i långsamhet

I koncentration

 

Mitt stormiga förhållande med människor runt mig har fått ett nytt ljus på sig. Min känsla av att inte begripa mig på människor börjar luckras upp. Det är nog inte så mycket människorna runt mig som det handlar om utan mer att jag går in i en helt annan mode när jag talar, skriver och umgås. Jag lever fullt ut i min spralliga hjärna då och det brukar allt som oftast sluta med kaos och flykt.

Jag har levt helt gränslöst utan några som helst filter fram till nu men vill hitta det naturliga tempot även i tal och tanke.

Förlåt mig för mitt högmod och mitt förakt

Om detta går att styra upp, då jäklar

Kram på er

 

You Might Also Like