Krumelurer

minnen

 

I sökandet bakåt så finns det så oändligt mycket vemod. Bild och text väcker känslor. Minnen, det flesta uppdiktade och förvrängda. Dom tar en på hissnande resor. Man förbannar sig själv. Varför skrev jag inte ner mer. Varför tog jag inte mer bilder.

Finns det något att lära av detta?

 

You Might Also Like