Krumelurer

One night in Singapore

 

Selegie Road. Number Nine

En bild från natten i Singapore. En bild som beskriver ett övervakat övergångsställe i en stor stad nära ekvatorn och samtidigt berättar lite om vem jag är. Den tas, bilden alltså, ungefär samtidigt som jag kapitulerar och erkänner för mig själv att jag är totalt lost. Jag är vilse helt enkelt.

Eller vilse förresten, jag brukar ju använda grabbarna som seglade med Nemo över Atlanten som referens när jag definierar just det ordet. Dom hade kastat loss ifrån Lissabon och låg någonstans utanför Kanarieöarna när dom sammanfattade sitt läge på bloggen via satelittelefonen

-Om man inte vet var man är och inte vet vart man ska då kan man rimligtvis inte vara vilse

Det är långt till Singapore. Man hamnar i ett läge där det går flera dygn på resa och det börjar bli lite svårt att fokusera. Efter att väskan är plockad av bandet så tar jag en taxi mot centrum där jag har hyrt en liten lägenhet i ett condominium som ligger väldigt bra till med tanke på den workshop som börjar om två dagar. När taxin är betald så är det bara in på rummet, upp med väskan, på med shortsen och så iväg ut i solen och in i äventyret. 

Jag går nästan alltid helt planlöst. Ingen karta eller kompass. Det som  lockar och kittlar min nyfikenhet får bli min vägvisare. Genom dagen och in i natten strövar jag och när det verkligen börjar bli dax att ta sig mot sängen så övergår det planlösa i ett mera strukturerat gående. Min kompass i skallen fungerar relativt bra så det brukar inte vara några problem att ta sig dit man vill i stora drag, men sedan är det stopp. 

Jag står där vid övergångsstället klockan ett på natten och vet att jag är i rätt del av staden men det är också allt jag vet. Hur kommer jag vidare? Var var det jag kom ut från de där små gränderna? Varför skrev jag inte ner adressen? 

Eftersom jag sitter på ett cafe i Portugal och skriver det här så förstår ni säkert att det löste sig den där natten. Så som det faktiskt alltid gör bara man låter bli att göra för mycket för snabbt. 

Hemligheten är att låta det hela vara i fred. Att bara glida vidare. Förr eller senare så fixar det sig.

Övergångsställen eller livet, det går för samma lika.

You Might Also Like