Krumelurer

Vamos

 

Jag lutar allt mer åt att det är åldern som vrider till hela perspektivet och skapar den där lätta frustrationen som många runt mig ger uttryck för. Saker och ting är inte som dom var längre Partiet har kramp och orkar inte längre hålla ihop sig. M funderar plötsligt på varför alla svart-vita bilder är fulla av tatueringar o grabbarna ute i landsorten känner inte vinden i stan och är därför inte med på tåget när det ångar mot internationalism och kvinnokamp. 

Allting ändras hela tiden och ingenting kommer någonsin att vara som förut. 

Minns när jag hade arbete som innebar personalansvar och fick den otacksamma uppgiften att under några månader möta små grupper av dom anställda för att försöka förklara och ingjuta mod inför den stora förändring som företaget stod inför. Majoriteten talade om avsteg. Man kunde eventuellt vara beredd att tillfälligt göra vissa tillfälliga avsteg, sa man. Orden antyder att det finns någon form av mittpunkt som allt snart kommer att återvända till. Ett status quo. Ingenting kunde givetvis vara mera felaktigt. Den som krampaktigt håller fast och vill vrida tillbaka kommer att bli riktigt besviken. Så är det bara. Acceptera förändringen och försök skapa och se din plats i den nya tiden. Där finns nyckeln. Attack i stället för försvar.

I det här perspektivet så lider jag med M när han ser sin egen karriär slockna som ett litet bloss i mörkret. Att inte längre få respons från sin omgivning när ens liv bygger på berättande och konstnärsskap måste vara förtvivlat surt. Men jag älskar honom samtidigt för hans envetna kamp och uppfinningsrikedom. Det finns en stor skönhet i detta. Att varje morgon ta nya tag. Att i varje stund söka nya spår och vrida och vända på det som sker runt en för att försöka se sin egen plats i allt.

Jag måste erkänna att dom sista inläggen på Instagram har något speciellt i mina ögon. Bilder och text måste finnas i någon form av kontext för att fungera, tror jag, och nu ser jag allt han gör i ljuset av sökandet efter en ny plattform att arbeta från. I det ljuset så blir det hela intressant och tankeväckande igen.

Släpp Mullvaden. Den finns inte mer.

Vamos. Forca. Till häst. 

Till och med jag blir full av energi och vill göra ett nytt försök att hitta min egen lilla punkt att skapa och berätta från.

Jag som hade gett upp

Allt förändras hela tiden